SMYCKEN & HANTVERK

tisdag 5 april 2016

5 år sedan cancerdiagnosen


Det har gått fem år sedan jag fick diagnosen bröstcancer.

onsdag 9 mars 2016

En kort film: Cancern dog av skratt!

Här kommer en kort film, av en ung man vars cancer var en mycket aggressiv form av barncancer som han drabbades av när han var 31 år.
Mannen är en stå-upp komiker och bestämde sig för att skratta sig frisk! Han berättar om sin egen resa i en show som heter: "Cancern dog av skratt". Här på engelska.

https://www.youtube.com/watch?v=-82DsjuXOpA
Klicka på länken.

tisdag 8 mars 2016

internationella kvinnodagen



Kom ihåg att du är värd allt gott i hela världen!
Jag har lärt mig i den hårda vägen att dårar som misshandlar, utnyttjar, aggressiva män, passiv-aggressiva män, otrogna män, verbalaggressiva, etc. Såna dårar är inte värda att en kvinna ska ens lägga energi på dem!
Så kvinnor, håll ert huvud rakt upp i luften för att du förtjänar bättre!

torsdag 3 mars 2016

Logotyp för föreningen Kryssa för livet

 
 
Eller i Gul
 
 
Stort Tack till Tierps Tryckeri AB för hjälpen- och sponsring med logotypen!
 

Logotypen "Soluppgång" som jag kallar det har jag designat någon gång i början av 2000 talet om jag minns rätt. Från början var den min före detta firmas logotyp. Inspirationen fick jag från en bild som jag tog från ett flygplan, 1988, kl. 04.00 när jag flög över Sydamerika.

 
När jag la ner firman pga ohälsan och senare skapade den ideella föreningen Rehabkryssning för cancersjuka, har jag bestämt mig för att använda samma logotyp, då den strålade värme, styrka och ny dag - Hopp. Den passade perfekt för att lyfta upp min vision. Då såg logotypen ut såhär:
 
Lite klantigt designad var den då... :)
 
När föreningen omorganiserades har vi också bytt namn. Nu heter föreningen: Kryssa för livet. Vi planerar nu en ny stor rehabkryssning som kommer att ske i slutet av augusti 2017. Det blir betydligt större och kommer att erbjuda flera aktiviteter och ett härligt underhållningsprogram.
Igår träffade jag min vän H. W. på Tierp tryckeriet som hjälpte mig justera solen och ta fram passande textsnitt. Tusen tack underbara H.W. för ditt engagemang och all hjälp!

Nu hoppas jag bara att hälsan håller skapligt för det blir svårt med alla nyinkomna besvär. Men att brinna för något med så bra ändamål ger mig glädje, krafter och hopp!
Ha det bra!
 
 

tisdag 1 mars 2016

Förbaskade cancermediciner!

Dom där antihormoner som jag tar mot bröstcancer, dom har himla massa biverkningar. Det skrev jag om för länge sen.
Men nu har jag drabbats av något jag verkligen befarade! en av de värsta biverkningarna: Osteopeni. (Benskörhet)
Jag har ju haft mycket ont i jättemånga år pga fibromyalgi och mina diskbråck, men under senaste året har jag känt mer och mer besvär från lederna och senorna. Så nu är det ännu en skitsjukdom till samlingen!

Sedan oktober har jag tränat minst 3 gånger i veckan på ett gym och försöker hålla igång. Men nu verkar det lite för sent. Nu är denna sjukdomen framme och jag har jätteoro för framtiden.
Jag har inte kunnat få förebyggande behandling mot benskörhet och skelettmetastaser pga. att jag reagerade mycket kraftigt på denna medicin. Jag har lust att avbryta behandlingen med cancermedicinerna för att skona kroppen, men törs inte! Har fortfarande två små tumörer i mina lungor. Även om dom inte växer och säkerligen är det inte metastaser, men ingen har lovat mig att dom inte kommer att växa om jag avbryter medicineringen!
Jag känner mig som om jag har en äggröra i hjärnan med mina tankar: Ska man välja Osteopeni eller ska man välja cancern?
Hjärtat krånglar också och inte orkar kompensera, och till o från blir jag så dålig att jag nästan svimmar. och det är ju säkerligen pga. cellgifterna! Jag orkar inte!

Och det värsta är att man väljer att inte medicinera mig mot osteopeni som läget är nu! Och jag begriper INTE varför inte behandla när sjukdomen redan är ett faktum!
Så den sista tiden mår jag inget bra på alla sätt och vis.
Fuck cancer!!!
Nu har jag vädrat klart!

lördag 30 januari 2016

Freds sång

Nu äntligen har jag lagt in freds sång på min You Tube kanal! Meningen var att samla många bilder med glada människor från hela världen men det blev inte av. Så ni får den med text istället!
Dela gärna och sprid fred och kärlek!

söndag 3 januari 2016

Ny rehabkryssning "Vi Kryssar för Livet!

Hej!

Efter succén med rehabkryssningen Vi Kryssar Rosa planerar vi nu en ny och större rehabkryssning!
Vi Kryssar för Livet är planerad till augusti 2017 och vi välkomnar alla cancerdrabbade (oavsett diagnos) med familjer
Vi kommer att samarbeta med flera cancerföreningar och organisationer. Vi hoppas även att ha en hälsomässa ombord.

Ni kan följa oss på vår Facebook sida, Rehab Konferens och Event för cancersjuka eller vår nya blogg: Kryssa för livet

God fortsättning på nya året!  

onsdag 16 september 2015

Vi Kryssar Rosa!

Rehabkryssning för bröstcancerdrabbade med familj

 
 


Äntligen har jag orkat sätta mig ner och göra den efterlängtade filmen om rehabkryssningen som jag arrangerade för bröstcancerdrabbade. Det har varit en lång period med ontiryggen-med-omnejd  för varför jag inte kunde sitta stilla en längre stund. Men nu är filmen klar!
Inte den bästa kvalitet då jag är så okunnig i allt som har med datorer att göra och jag följer inte längre tekniken. Men den ger en inblick om vad som hände ombord på Viking Cinderella och vilka som medverkade.

Sången i bakgrunden är min egen. En låt om min kärlek till Dalälven och dess natur. ...för att jag har inte skrivit någon låt om Östersjön.. men jag hoppas ni tycker den är fin.

Vi kommer att börja planera inför en ny rehabkryssning sommar 2017, och då kommer det att anpassas till cancerdrabbade oavsett diagnos.
Vi hoppas kunna samarbeta med flera organisationer och sponsorer, så sprid gärna filmen och budskapet.
Ha det gott!

torsdag 16 april 2015

Landstinget i Uppsala län, varför bara snus???

Uppsala läns landsting vill förbjuda vårdpersonal att använda snus på arbetstider. Jag undrar: Hur är det då med vårdpersonal som röker på arbetstider?

Som allergiker drabbas jag inte av snuslukt. Däremot kan jag påverkas med andningsbesvär när en vårdpersonal luktar rök av cigaretter. i min egen näsa luktar cigarett rök betydligt värre och dessutom fastnar den på kläderna vilket i sin tur orsakar allergiska besvär! Varför inte ta hänsyn till patientens hälsa i helhet då?

Om man vill förbjuda snus "bara pga lukten" låter det konstigt då vitlök och dåligt andedräkt luktar lika illa. Ska man också förbjuda vårdpersonal att äta vitlök och kräva att man använder Listerine och kanske operera bort svettkörtlarna??? Ok nu överdriver jag kanske men ni förstår vad jag menar!

Och om man redan vill tänka på patientens hälsa och förhindra allergier så undrar jag: Hur kommer det sig att i ett "nöt-fri sjukhus" säljs det nötter och choklad med nöter och dessutom så många godis? För en nötallergiker räcker det att någon i närheten äter choklad med nöter för att det ska utlösa en allergisk reaktion som förresten kan vara mycket svår, då det går i luften!


Jag tycker att landstinget bör se över beslutet som vad jag förstår handlar endast om snus? Jag tycker alltså att cigarett rök är farligare för patienter än snuslukt, och jag tycker i så fall att man ska också eliminera all godis och allt som innehåller nöter från sjukhusets kiosk!


http://unt.se/uppland/uppsala/landstinget-forbjuder-snuslukt-3684998.aspx

måndag 16 mars 2015

Tumörerna i lungorna är inte metastaser!

... enligt experten!

Fick svar i veckan från en expert som granskade alla mina bilder från DT och MRT. Han tror det handlar om en godartad sort som heter Hamartom. Då dessa två som jag har i vardera lunga är så små (4-6 mm) och inte har växt på 4 år så är det är inga problem. Förhoppningsvis kommer dom inte heller att växa. Jag är nöjd med detta besked och vågar känna mig lugn!

Har sedan ett par månader gjort uppehåll med antihormonbehandlingen då kroppen inte mådde bra på alla sätt. Ska börja äta dem igen mot sommaren. Det är ändå bästa skyddet mot återfall. Så jag måste!

Och med det vill jag önska mina bloggvänner en underbar vår!

lördag 28 februari 2015

En kort hälsning bara

Kattkrabat njuter av livet! :)
Det är våran katt Marley

lördag 10 januari 2015

Sista inlägg (förmodligen)

Hej mina bloggvänner.
Jag har inte varit aktiv bloggerska på jättelänge! Det har sina skäl.

Förmodligen blir detta min sista inlägg i denna blogg.
Jag vill tacka alla bloggväninnor och vänner som följt mig och jag vill tacka er att jag fick lära känna er genom era fina bloggar.

Inom kort kommer jag att starta en anonym blogg och där kommer jag att ta upp händelser från mitt liv då och nu. Jag kommer att ansluta min nya blogg till bloggarna jag läser så vi ska kunna hålla kontakt.

Allt gott till er alla!

*

En del människor kan sprida så vidriga lögner och inte bry sig om hur många som skadas av deras beteende och vad konsekvenserna kommer att bli i framtiden. En del andra blir lätt manipulerade och "köper" allt vad dom hör utan att ens fundera om dessa lögner över huvudtaget är möjliga eller sanna!
Det finns Ordspråk som säger: "Ingen vet vad som händer bakom stängda dörrar". Det är sant! Man kan vara värsta boven (typ misshandlare osv) in i sitt eget hem men utanför, bland alla andra visar man sig av den bästa vänligaste sorten. Dessa "bästa vänligaste sorten" är oftast mästare i att manipulera och vet precis vad de ska säga för att få människor tro på dem. Dom kan slåss, hota, sprida bl.a. grova lögner och förtal, och sen hota en om att inte söka hjälp eller kontakta andra, för att säkra att dom inte ska bli anmälda, och dom vet hur och vad dom ska säga för att skydda sig själva mot lagen. Jag vet det, för att jag har ju levt med en misshandlare för ca 20 + år sen. Det jag vill säga med detta är att de anklagelserna som sprids nu av "någon" i Uppsala inte har någon som helst sanning i dem!

lördag 18 oktober 2014

Hur är det med rutinerna på Infektionskliniken på Akademiska sjukhuset?

Egentligen är jag för krasslig för att sitta och blogga.
Har råkat ut för en mycket svår biverkning komplikation av Zometa, en medicin som ges intravenöst mot benskörhet och för att skydda mot ben metastaser. Om de icke sterila förhållanden berättar jag längre ner. Först lite bakgrund.

Den 13/10 var jag på Oda (dagvårdsavdelningen på onkologen) och fick droppen, medicin Zometa som ges intravenöst. Jag valde att stanna ett tag med tanke på min känslighet för olika läkemedel. Efter ca en timme åkte jag hem med bra mående.
Besvären började mellan kl. 21 och 22.00 samma kväll. Frossa, hög feber, skakningar, ont som in i bomben i hela kroppen, illamående, påverkade nervsystem på olika sätt. Jag hade en riktig tuff natt! Åkte till Tierp akuten dagen därpå, den 14:e och det visade att sänkan var på över 90. Läkaren skickade mig till infektionskliniken med misstänkt Meningit. (Hjärnhinneinflammation)
Väl på infektionskliniken har det visat sig att sänkan steg till 134. Vi diskuterar biverkningar men man väljer att påbörja behandling med antibiotika för säkerhets skull.
Vidare vill läkaren göra en lumbal punktion, dvs. stätta in ett nål i ryggraden för att ta ut vätska för diagnostik och spåra om det handlar om en virusinfektion. Jag vägrar! Jag är livrädd för nålar! Vi bestämmer att avvakta. Jag läggs in i en vårdavdelning, får 3 olika antibiotika som ges intravenöst under hela natten.

Kl. 06.00 kommer avdelningsläkaren, som under natten övertalade mig att gå med på att göra den lumbala punktionen, tillsammans med en narkosläkare.
Narkosläkaren tänder alla ljus och jag bländas och frågar om hon kan släcka nån lampa. Då börjar ett högt berg av tjafs! Jag blir skrämd av henne och känner obehag. Jag frågar också om man kan göra undersökningen någon annan stans än i rummet med andra patienter. Jag får till svar att det inte finns någon behandlingsrum i avdelningen, vilket jag har svårt att tro på. Det blir en del fram och tillbaka men till slut tillåter jag draken narkosläkaren att utföra ingreppet.

Det som händer sen är något jag inte trodde skulle hända på en infektionsklinik!
En påse med sterilt nål ramlar på golvet från den sterila vagnen. Avdelningsläkaren plockar upp den, tvekar lite men sen lägger den tillbaka på vagnen, som nu inte längre är "steril"
Jag reagerar och påpekar om att det inte är sterila förhållanden och att dom bryter mot rutinerna, när han nu la påsen från golvet på vagnen. Då blir narkosläkaren näst intill hysterisk och säger med röst som säkert väckte patienterna i grannrummet: Men jag har ju handskar och munskydd på mig och vi arbetar vist sterilt! osv.... Notera att hon inte heller hade operationshandskar på sig utan vanliga skyddshandskar, såna osterila handskar som finns på alla avdelningar. Jag har inte heller sett henne tvättar händerna med tvål utan hon bara spritade sina händer innan hon satte handskarna på sig.
Jag argumenterar emot allt vad jag kan! Jag ger mig en stund för att jag är för sjuk för att orka, men när hon börjar rengöra ryggen min så nyktrar jag till och sätter bestämd stopp på det som skulle vara Osterila ingreppet.
Jag tror att alla ni vet vad som kan hända om man får bakteriell infektion i ryggraden och nervsystemet!

Jag funderar länge över det. Hur i helvete kan man bete sig såhär på en infektionsklinik???!!!
Frågan har jag skickat till Infektionschef och Anestesichef på Akademiska sjukhuset och jag nu väntar svar. Ska också kontakta landstinget.

Jag känner att jag har räddat mig från ännu en missvård genom att ha vägrat detta ingrepp på mig.
Den meningit-liknande tror man beror på en ovanlig biverkning. Jag mår bättre idag men har fortfarande huvudvärk, yrsel och illamående samt nervpåverkan på olika sätt. Jag är skakig och svag o benen Men jag hoppas kunna återhämta mig snart.

torsdag 9 oktober 2014

I nöd och lust

Var hittar man en så enorm styrka som min vän Christina har?
Idag sörjer jag med dig Christina för din enorma förlust. Som du och din man har kämpat. Kämpat mot en icke fungerade cancervård och all smärta och frustration. Jag beundrar dig Christina för att din kärlek till din man är starkare än alla hinder. Och jag vet att han uppskattar det du har givit honom. Att du fanns vid hans sida och vårdade honom i hemmet in i det sista.
Jag hoppas att du kan finna tröst i att veta att han inte längre lider.
All kärlek till dig <3

En videoklipp från Vi kryssar rosa

Här kommer första videoklipp som jag äntligen la upp på You Tube. (flera kommer senare)
Nanne Grönvall som öppnade Rehab konferensen men en fantastisk show har bjudit på sig själv också med glädje och humor.
Klicka på länken nedan så får ni se en liten smakprov.
http://www.youtube.com/watch?v=rM7QfsOb3NY
Hadegott!

torsdag 2 oktober 2014

Stöd Rosa bandets insamling!

Oktober är bröstcancer medvetenhet månad.
Glöm inte att skänka en slant.
Det har jag gjort!


Det har gått tre och ett halv år sedan jag fick min bröstcancer diagnos.
Det har varit många upp och ner, många blandade känslor, många tårar men också glädje och skratt. Cancern är förhoppningsvis borta men hälsan i övrigt har försämras. Trots det så har jag fått enorm styrka inom mig och följt min dröm och uppfyllt min vision. För att nå mina mål la jag min ångest och krämpor åt sidan och skjutit på en del. Nu till våren är det dags att ta hand om mig själv.
Fortfarande inte kan sitta en längre stund framför skärmen och det betyder att jag väljer bort blogglandia. Men några ord ska komma från mig då och då. :)
Hadegott!

lördag 27 september 2014

Min katt har bekymmer...


"Igår natt blev jag mycket ledsen därför att det regnade ute och jag blev blöt.  Sen ville jag gå ut igen men jag ville inte bli blöt"

torsdag 4 september 2014

Sov gott kära Annika

Käraste Annika.
Jag kom nys hemifrån en vän, och för just en timme sen sa jag att jag ville åka och hälsa på dig men att jag inte trodde jag klarar köra själv hela vägen. Och jag undrade om vi skulle åka tillsammans nån gång snart. När jag satte mig vid datorn läste jag att änglarna har kommit och hämtat dig.
 
Jag finner inga ord för att utrycka min sorg och vad jag känner för dig och din familj.
Som du har kämpat Annika. Nu känner du ingen smärta.
Sov gott vännen.
Mina tankar är med din man och era barn.
Jag kommer aldrig att glömma dig.
 
 
Annikas blogg
 
 

lördag 16 augusti 2014

Rehabkryssningen den 11-12 augusti

Mycket trött men nöjd efter Rehabkryssningen.
Jag fixade det! Efter 1,5 år av arrangemang med många vilopauser, ibland stress och försämring av sjukdomarna. Men jag fixade det! Hade fantastisk hjälp från olika håll, från vänner, eldsjälar och medverkande som gett mig fullt förtroende. För dem är jag evig tacksam!
Lite om hur vi hade ombord kan ni läsa i föreningens blogg.
Jag är för sjuk för att orka med igen. Hoppas på att få ihop en stark förening och fördela uppgifter och på så sätt minska stress, värk och orkeslöshet. Har fått Voltarensprutor ett antal gånger för att jag blev för dålig. Även en förebyggande på måndag morgon innan vi åkte iväg. Men jag ska inte klaga. Jag är skitnöjd med min insats!

Min kära och mycket gamla Emma-kanin är nu en ängel. För en månad sen började hennes system att krångla. Vi gjorde ett försök med medicinering men veterinären förklarade att det beror på hennes ålder. I helgen före kryssningen har hennes system helt lagt av. Hon har varken ätit, druckit eller gjort sina behov. Hon var trött och det var bara en tidsfråga. Jag hittade ingen veterinär denna helg som kunde ta emot henne. Så måndagen den 11/8 kom min väninna som är veterinär sjuksköterskan och tog Emma med sig. Det var mycket sorgligt att ta avsked från henne på detta sätt. Tårarna bara rann. Men väninnan fanns med Emma hela tiden och tog väl hand om henne. Hon var också med när Emma skulle somna.
Jag höll masken under hela kryssningen. I onsdags kom väninnan med en frusen liten Emma och jag begravde henne bredvid hennes gamla mamma som avled två år innan.

Vet inte om jag ska blogga så mycket mer. Jag tänker ofta på mina bloggvänner sedan tidigare men har inte ens orkat följa. Jag måste nog samla på mig nya krafter.
Men jag vill skicka en varm kram till er, mina gamla bloggvänner. Hoppas att orka hälsa på era bloggar igen när jag har mer uppvilad kropp och själ.

onsdag 30 juli 2014

Äntligen!


Jag har tagit lång tid på mig. Ett och ett halvt år! Jag har jobbat på mitt livs största projekt
Rehabkryssning för cancerdrabbade med sina familjer

Den 11 augusti går vi ombord på Viking Cinderella! Jag skulle inte ens ha tänkt på dessa banor, att arrangera ett sådant rehab event om jag själv inte skulle drabbas av cancer och inte själv insett vad det innebär för de sjuka och för deras nära och kära.

Jag möttes med många hinder och problem och även misstro. Och ett par gånger funderade på att lägga ner projektet. Men något har drivit mig för att fortsätta. Det har samtidigt varit otroligt roligt att arrangera projektet och ordna allt, möta härliga människor, och bäst av allt, att ha fått så mycket stöd och förtroende med detta projekt!

Hälsomässigt, av det personliga aspekt var det mestadels roligt, givande, uppfriskande, stärkande.
Av det fysiska aspekten var det faktiskt inte alls bra för mig: Försämrade rygg- och nackbesvär med tillskott av ytterligare en diskbråck som trycker på nerv, vid några tillfälle blev jag så orolig och stressad så jag mådde dåligt psykiskt och kunde inte somna och var tvungen att ta stesolid (Lugnande tablett mot ångest). När jag blev stressad påverkades min fibromyalgi till en grad att jag inte kunde gå ens några steg. Det var när Birka spelade så fula kort med oss och innan jag beslutade att flytta hela projektet till Viking Line.
Långtids sittande är inte bra för mig. Så kroppen har inte mått bra av detta "jobb" men jag skiter i det fullständigt! Jag har följt min vilja om att göra nåt bra för andra, och det väger betydligt mer än all värk i hela världen!

Så vad händer efter kryssningen?
Att driva ett så stort projekt kan vara lätt match för en frisk person. Jag inser att jag inte kommer att orka att driva det igen. Vi kommer att dokumentera och utvärdera projektet och efter detta leta eldsjälar som har tid och lust att engagera sig. Om vi hittar flera som vill engagera sig så ska vi se över föreningens stadgar och fördela uppgifterna och gärna samarbeta med flera organisationer. Ensam gör jag inte det en gång till. Helt ensam var jag inte. Jag har Astrid, Lilian, Katarina och Göran som hjälper till med många olika uppgifter. Men det krävs mycket tid och krafter och ork. Det som jag gjorde på ett och ett halvt år kunde ha blivit klar inom en månad om jag varit frisk och om vi var fler personer. Men det var otroligt bra och givande! Jag ångrar ingenting! Nu väntar jag bara ivrigt till den 11/8, att gå ombord och se alla 103 deltagare från hela Sverige!

Till hösten ska jag börja ta hand om mig själv på mer alvar! Det lovar jag! Än har jag inte sålt mitt radhus och jag tror att det kommer att ta lång tid eftersom att fyrorna där jag bor säljs inte. Det är väldigt tråkigt för mig då det enda motion jag kan göra är att simma, och det finns ingen simbassäng där jag bor eller i närheten. Jag skulle vilja simma dagligen.
Jag väntar också på några operationer som jag bad om att avvakta med för att inte råka bli missvårdad igen före kryssningen. Efter kryssningen så kommer jag att få hjälp med dessa ingrep och förmodligen befria kroppen från några besvär, bl.a. nerv i kläm som gör mig förtvivlad...

Jag vet inte riktigt om och när jag ska återvända till blogglandia. Det får tiden visa....
Hoppas ni har det bra mina bloggvänner. Jag hoppas att ha mer tid att hälsa på era bloggar igen även om jag själv inte ska blogga mycket.