SMYCKEN & HANTVERK

torsdag 3 maj 2018

Vila i Paradis Tim



Jag sörjer Tims bortgång trots att jag inte känner honom personligen. Han lämnade oss alldeles för tidigt. Jag såg SVTs tragiska dokumentären Avicii True Stories och tårrarna bara rann på mina kinder. Vilken press och stress han levde i. Vilken orättvisa! Helt obeskrivligt! Vilken manipulerande manager Arash var! En riktig skitstövel! Tim försökte säga NEJ så många gånger. Han ropade på hjälp och ingen lyssnade på honom! Det i sig är ett svårt trauma och besvikelse, vilket han beskrev så väl.

Tim var en ung, talangfull man med stort varmt hjärta och med en mycket vacker själ.
Jag älskar hans musik. (även om jag är en äldre tjej på 57 vintrar så diggar jag många olika musik genrer inklusive EDM)

Tim var en av nutidens största poeter om inte den största.
Texterna i hans låtar beskriver hans tankar och känslor på ett otroligt vackert poetiskt sätt. Hans melodier är så lätta att minnas och älska. Jag älskar hans låtar, låtarna som många av oss kan känna igen oss i, relateras till, låtarna som går rakt i våra hjärtan, som vi förstår och beundrar. Han satte orden på känslor och tankar som vi alla har ibland och känner till.
Tim gick bort alldeles för tidigt. En hel värld sorger nu tillsammans med hans familj och närmaste vänner.

Många av oss är drabbade av personliga tragedier som hänt oss under livets gång. Vi kan relatera oss till den enorma, oändliga sorgen som Tims familj nu känner. Vi känner deras smärta.
Jag kramar om er, Tims familj och hoppas ni hittar styrkan att fortsätta. Sorgen kommer finnas med er i evigheter men en dag kommer när ni kan le igen och minnas Tim med ett varmt leende och tacksamhet. (Det vet jag av egen erfarenhet)
Jag hoppas också att man hittar en bra familj till Tims hund Liam, förhoppningsvis någon som Liam känner och har förtroende för, söta fina Liam som aldrig kommer förstå varför hans bäste vän inte mer kommer hem…
Frågorna är många och det går många diskussioner på de sociala medier men dom kommer inte ge oss Tim tillbaka.
Vila i ro i ditt paradis Tim. Nu känner du inte mer smärta.
Mina tankar och Varmaste styrkekramar till familjen.


lördag 10 mars 2018

Kunde inte låta bli...

...att publicera detta. Japp, nu rensar jag skåpet!
Klicka på bilden och läs! Det stämmer 100 % på sista exet. Vi var ihop mellan 2005 och 2009.
Man säger att kärleken är blind. Det stämmer nog. Under åren av denna sorts misshandel har jag drabbats av enorm stress och depression som gjorde att hela mitt immunförsvar rasade samman, har min kropp hunnit utveckla bröstcancer.
En mer passiv aggressiv person finns inte på denna jord...
Men jag har lärt mig det hårda vägen och idag vet jag vilka bovar man bör undvika.


tisdag 5 april 2016

5 år sedan cancerdiagnosen


Det har gått fem år sedan jag fick diagnosen bröstcancer.

onsdag 9 mars 2016

En kort film: Cancern dog av skratt!

Här kommer en kort film, av en ung man vars cancer var en mycket aggressiv form av barncancer som han drabbades av när han var 31 år.
Mannen är en stå-upp komiker och bestämde sig för att skratta sig frisk! Han berättar om sin egen resa i en show som heter: "Cancern dog av skratt". Här på engelska.

https://www.youtube.com/watch?v=-82DsjuXOpA
Klicka på länken.

tisdag 8 mars 2016

internationella kvinnodagen



Kom ihåg att du är värd allt gott i hela världen!
Jag har lärt mig i den hårda vägen att dårar som misshandlar, utnyttjar, aggressiva män, passiv-aggressiva män, otrogna män, verbalaggressiva, etc. Såna dårar är inte värda att en kvinna ska ens lägga energi på dem!
Så kvinnor, håll ert huvud rakt upp i luften för att du förtjänar bättre!

torsdag 3 mars 2016

Logotyp för föreningen Kryssa för livet

 
 
Eller i Gul
 
 
Stort Tack till Tierps Tryckeri AB för hjälpen- och sponsring med logotypen!
 

Logotypen "Soluppgång" som jag kallar det har jag designat någon gång i början av 2000 talet om jag minns rätt. Från början var den min före detta firmas logotyp. Inspirationen fick jag från en bild som jag tog från ett flygplan, 1988, kl. 04.00 när jag flög över Sydamerika.

 
När jag la ner firman pga ohälsan och senare skapade den ideella föreningen Rehabkryssning för cancersjuka, har jag bestämt mig för att använda samma logotyp, då den strålade värme, styrka och ny dag - Hopp. Den passade perfekt för att lyfta upp min vision. Då såg logotypen ut såhär:
 
Lite klantigt designad var den då... :)
 
När föreningen omorganiserades har vi också bytt namn. Nu heter föreningen: Kryssa för livet. Vi planerar nu en ny stor rehabkryssning som kommer att ske i slutet av augusti 2017. Det blir betydligt större och kommer att erbjuda flera aktiviteter och ett härligt underhållningsprogram.
Igår träffade jag min vän H. W. på Tierp tryckeriet som hjälpte mig justera solen och ta fram passande textsnitt. Tusen tack underbara H.W. för ditt engagemang och all hjälp!

Nu hoppas jag bara att hälsan håller skapligt för det blir svårt med alla nyinkomna besvär. Men att brinna för något med så bra ändamål ger mig glädje, krafter och hopp!
Ha det bra!
 
 

tisdag 1 mars 2016

Förbaskade cancermediciner!

Dom där antihormoner som jag tar mot bröstcancer, dom har himla massa biverkningar. Det skrev jag om för länge sen.
Men nu har jag drabbats av något jag verkligen befarade! en av de värsta biverkningarna: Osteopeni. (Benskörhet)
Jag har ju haft mycket ont i jättemånga år pga fibromyalgi och mina diskbråck, men under senaste året har jag känt mer och mer besvär från lederna och senorna. Så nu är det ännu en skitsjukdom till samlingen!

Sedan oktober har jag tränat minst 3 gånger i veckan på ett gym och försöker hålla igång. Men nu verkar det lite för sent. Nu är denna sjukdomen framme och jag har jätteoro för framtiden.
Jag har inte kunnat få förebyggande behandling mot benskörhet och skelettmetastaser pga. att jag reagerade mycket kraftigt på denna medicin. Jag har lust att avbryta behandlingen med cancermedicinerna för att skona kroppen, men törs inte! Har fortfarande två små tumörer i mina lungor. Även om dom inte växer och säkerligen är det inte metastaser, men ingen har lovat mig att dom inte kommer att växa om jag avbryter medicineringen!
Jag känner mig som om jag har en äggröra i hjärnan med mina tankar: Ska man välja Osteopeni eller ska man välja cancern?
Hjärtat krånglar också och inte orkar kompensera, och till o från blir jag så dålig att jag nästan svimmar. och det är ju säkerligen pga. cellgifterna! Jag orkar inte!

Och det värsta är att man väljer att inte medicinera mig mot osteopeni som läget är nu! Och jag begriper INTE varför inte behandla när sjukdomen redan är ett faktum!
Så den sista tiden mår jag inget bra på alla sätt och vis.
Fuck cancer!!!
Nu har jag vädrat klart!

lördag 30 januari 2016

Freds sång

Nu äntligen har jag lagt in freds sång på min You Tube kanal! Meningen var att samla många bilder med glada människor från hela världen men det blev inte av. Så ni får den med text istället!
Dela gärna och sprid fred och kärlek!

söndag 3 januari 2016

Ny rehabkryssning "Vi Kryssar för Livet!

Hej!

Efter succén med rehabkryssningen Vi Kryssar Rosa planerar vi nu en ny och större rehabkryssning!
Vi Kryssar för Livet är planerad till augusti 2017 och vi välkomnar alla cancerdrabbade (oavsett diagnos) med familjer
Vi kommer att samarbeta med flera cancerföreningar och organisationer. Vi hoppas även att ha en hälsomässa ombord.

Ni kan följa oss på vår Facebook sida, Rehab Konferens och Event för cancersjuka eller vår nya blogg: Kryssa för livet

God fortsättning på nya året!  

onsdag 16 september 2015

Vi Kryssar Rosa!

Rehabkryssning för bröstcancerdrabbade med familj

 
 


Äntligen har jag orkat sätta mig ner och göra den efterlängtade filmen om rehabkryssningen som jag arrangerade för bröstcancerdrabbade. Det har varit en lång period med ontiryggen-med-omnejd  för varför jag inte kunde sitta stilla en längre stund. Men nu är filmen klar!
Inte den bästa kvalitet då jag är så okunnig i allt som har med datorer att göra och jag följer inte längre tekniken. Men den ger en inblick om vad som hände ombord på Viking Cinderella och vilka som medverkade.

Sången i bakgrunden är min egen. En låt om min kärlek till Dalälven och dess natur. ...för att jag har inte skrivit någon låt om Östersjön.. men jag hoppas ni tycker den är fin.

Vi kommer att börja planera inför en ny rehabkryssning sommar 2017, och då kommer det att anpassas till cancerdrabbade oavsett diagnos.
Vi hoppas kunna samarbeta med flera organisationer och sponsorer, så sprid gärna filmen och budskapet.
Ha det gott!

torsdag 16 april 2015

Landstinget i Uppsala län, varför bara snus???

Uppsala läns landsting vill förbjuda vårdpersonal att använda snus på arbetstider. Jag undrar: Hur är det då med vårdpersonal som röker på arbetstider?

Som allergiker drabbas jag inte av snuslukt. Däremot kan jag påverkas med andningsbesvär när en vårdpersonal luktar rök av cigaretter. i min egen näsa luktar cigarett rök betydligt värre och dessutom fastnar den på kläderna vilket i sin tur orsakar allergiska besvär! Varför inte ta hänsyn till patientens hälsa i helhet då?

Om man vill förbjuda snus "bara pga lukten" låter det konstigt då vitlök och dåligt andedräkt luktar lika illa. Ska man också förbjuda vårdpersonal att äta vitlök och kräva att man använder Listerine och kanske operera bort svettkörtlarna??? Ok nu överdriver jag kanske men ni förstår vad jag menar!

Och om man redan vill tänka på patientens hälsa och förhindra allergier så undrar jag: Hur kommer det sig att i ett "nöt-fri sjukhus" säljs det nötter och choklad med nöter och dessutom så många godis? För en nötallergiker räcker det att någon i närheten äter choklad med nöter för att det ska utlösa en allergisk reaktion som förresten kan vara mycket svår, då det går i luften!


Jag tycker att landstinget bör se över beslutet som vad jag förstår handlar endast om snus? Jag tycker alltså att cigarett rök är farligare för patienter än snuslukt, och jag tycker i så fall att man ska också eliminera all godis och allt som innehåller nöter från sjukhusets kiosk!


http://unt.se/uppland/uppsala/landstinget-forbjuder-snuslukt-3684998.aspx

måndag 16 mars 2015

Tumörerna i lungorna är inte metastaser!

... enligt experten!

Fick svar i veckan från en expert som granskade alla mina bilder från DT och MRT. Han tror det handlar om en godartad sort som heter Hamartom. Då dessa två som jag har i vardera lunga är så små (4-6 mm) och inte har växt på 4 år så är det är inga problem. Förhoppningsvis kommer dom inte heller att växa. Jag är nöjd med detta besked och vågar känna mig lugn!

Har sedan ett par månader gjort uppehåll med antihormonbehandlingen då kroppen inte mådde bra på alla sätt. Ska börja äta dem igen mot sommaren. Det är ändå bästa skyddet mot återfall. Så jag måste!

Och med det vill jag önska mina bloggvänner en underbar vår!

lördag 28 februari 2015

En kort hälsning bara

Kattkrabat njuter av livet! :)
Det är våran katt Marley

lördag 10 januari 2015

Sista inlägg (förmodligen)

Hej mina bloggvänner.
Jag har inte varit aktiv bloggerska på jättelänge! Det har sina skäl.

Förmodligen blir detta min sista inlägg i denna blogg.
Jag vill tacka alla bloggväninnor och vänner som följt mig och jag vill tacka er att jag fick lära känna er genom era fina bloggar.

Inom kort kommer jag att starta en anonym blogg och där kommer jag att ta upp händelser från mitt liv då och nu. Jag kommer att ansluta min nya blogg till bloggarna jag läser så vi ska kunna hålla kontakt.

Allt gott till er alla!

*

En del människor kan sprida så vidriga lögner och inte bry sig om hur många som skadas av deras beteende och vad konsekvenserna kommer att bli i framtiden. En del andra blir lätt manipulerade och "köper" allt vad dom hör utan att ens fundera om dessa lögner över huvudtaget är möjliga eller sanna!
Det finns Ordspråk som säger: "Ingen vet vad som händer bakom stängda dörrar". Det är sant! Man kan vara värsta boven (typ misshandlare osv) in i sitt eget hem men utanför, bland alla andra visar man sig av den bästa vänligaste sorten. Dessa "bästa vänligaste sorten" är oftast mästare i att manipulera och vet precis vad de ska säga för att få människor tro på dem. Dom kan slåss, hota, sprida bl.a. grova lögner och förtal, och sen hota en om att inte söka hjälp eller kontakta andra, för att säkra att dom inte ska bli anmälda, och dom vet hur och vad dom ska säga för att skydda sig själva mot lagen. Jag vet det, för att jag har ju levt med en misshandlare för ca 20 + år sen. Det jag vill säga med detta är att de anklagelserna som sprids nu av "någon" i Uppsala inte har någon som helst sanning i dem!

lördag 18 oktober 2014

Hur är det med rutinerna på Infektionskliniken på Akademiska sjukhuset?

Egentligen är jag för krasslig för att sitta och blogga.
Har råkat ut för en mycket svår biverkning komplikation av Zometa, en medicin som ges intravenöst mot benskörhet och för att skydda mot ben metastaser. Om de icke sterila förhållanden berättar jag längre ner. Först lite bakgrund.

Den 13/10 var jag på Oda (dagvårdsavdelningen på onkologen) och fick droppen, medicin Zometa som ges intravenöst. Jag valde att stanna ett tag med tanke på min känslighet för olika läkemedel. Efter ca en timme åkte jag hem med bra mående.
Besvären började mellan kl. 21 och 22.00 samma kväll. Frossa, hög feber, skakningar, ont som in i bomben i hela kroppen, illamående, påverkade nervsystem på olika sätt. Jag hade en riktig tuff natt! Åkte till Tierp akuten dagen därpå, den 14:e och det visade att sänkan var på över 90. Läkaren skickade mig till infektionskliniken med misstänkt Meningit. (Hjärnhinneinflammation)
Väl på infektionskliniken har det visat sig att sänkan steg till 134. Vi diskuterar biverkningar men man väljer att påbörja behandling med antibiotika för säkerhets skull.
Vidare vill läkaren göra en lumbal punktion, dvs. stätta in ett nål i ryggraden för att ta ut vätska för diagnostik och spåra om det handlar om en virusinfektion. Jag vägrar! Jag är livrädd för nålar! Vi bestämmer att avvakta. Jag läggs in i en vårdavdelning, får 3 olika antibiotika som ges intravenöst under hela natten.

Kl. 06.00 kommer avdelningsläkaren, som under natten övertalade mig att gå med på att göra den lumbala punktionen, tillsammans med en narkosläkare.
Narkosläkaren tänder alla ljus och jag bländas och frågar om hon kan släcka nån lampa. Då börjar ett högt berg av tjafs! Jag blir skrämd av henne och känner obehag. Jag frågar också om man kan göra undersökningen någon annan stans än i rummet med andra patienter. Jag får till svar att det inte finns någon behandlingsrum i avdelningen, vilket jag har svårt att tro på. Det blir en del fram och tillbaka men till slut tillåter jag draken narkosläkaren att utföra ingreppet.

Det som händer sen är något jag inte trodde skulle hända på en infektionsklinik!
En påse med sterilt nål ramlar på golvet från den sterila vagnen. Avdelningsläkaren plockar upp den, tvekar lite men sen lägger den tillbaka på vagnen, som nu inte längre är "steril"
Jag reagerar och påpekar om att det inte är sterila förhållanden och att dom bryter mot rutinerna, när han nu la påsen från golvet på vagnen. Då blir narkosläkaren näst intill hysterisk och säger med röst som säkert väckte patienterna i grannrummet: Men jag har ju handskar och munskydd på mig och vi arbetar vist sterilt! osv.... Notera att hon inte heller hade operationshandskar på sig utan vanliga skyddshandskar, såna osterila handskar som finns på alla avdelningar. Jag har inte heller sett henne tvättar händerna med tvål utan hon bara spritade sina händer innan hon satte handskarna på sig.
Jag argumenterar emot allt vad jag kan! Jag ger mig en stund för att jag är för sjuk för att orka, men när hon börjar rengöra ryggen min så nyktrar jag till och sätter bestämd stopp på det som skulle vara Osterila ingreppet.
Jag tror att alla ni vet vad som kan hända om man får bakteriell infektion i ryggraden och nervsystemet!

Jag funderar länge över det. Hur i helvete kan man bete sig såhär på en infektionsklinik???!!!
Frågan har jag skickat till Infektionschef och Anestesichef på Akademiska sjukhuset och jag nu väntar svar. Ska också kontakta landstinget.

Jag känner att jag har räddat mig från ännu en missvård genom att ha vägrat detta ingrepp på mig.
Den meningit-liknande tror man beror på en ovanlig biverkning. Jag mår bättre idag men har fortfarande huvudvärk, yrsel och illamående samt nervpåverkan på olika sätt. Jag är skakig och svag o benen Men jag hoppas kunna återhämta mig snart.

torsdag 9 oktober 2014

I nöd och lust

Var hittar man en så enorm styrka som min vän Christina har?
Idag sörjer jag med dig Christina för din enorma förlust. Som du och din man har kämpat. Kämpat mot en icke fungerade cancervård och all smärta och frustration. Jag beundrar dig Christina för att din kärlek till din man är starkare än alla hinder. Och jag vet att han uppskattar det du har givit honom. Att du fanns vid hans sida och vårdade honom i hemmet in i det sista.
Jag hoppas att du kan finna tröst i att veta att han inte längre lider.
All kärlek till dig <3

En videoklipp från Vi kryssar rosa

Här kommer första videoklipp som jag äntligen la upp på You Tube. (flera kommer senare)
Nanne Grönvall som öppnade Rehab konferensen men en fantastisk show har bjudit på sig själv också med glädje och humor.
Klicka på länken nedan så får ni se en liten smakprov.
http://www.youtube.com/watch?v=rM7QfsOb3NY
Hadegott!

torsdag 2 oktober 2014

Stöd Rosa bandets insamling!

Oktober är bröstcancer medvetenhet månad.
Glöm inte att skänka en slant.
Det har jag gjort!


Det har gått tre och ett halv år sedan jag fick min bröstcancer diagnos.
Det har varit många upp och ner, många blandade känslor, många tårar men också glädje och skratt. Cancern är förhoppningsvis borta men hälsan i övrigt har försämras. Trots det så har jag fått enorm styrka inom mig och följt min dröm och uppfyllt min vision. För att nå mina mål la jag min ångest och krämpor åt sidan och skjutit på en del. Nu till våren är det dags att ta hand om mig själv.
Fortfarande inte kan sitta en längre stund framför skärmen och det betyder att jag väljer bort blogglandia. Men några ord ska komma från mig då och då. :)
Hadegott!

lördag 27 september 2014

Min katt har bekymmer...


"Igår natt blev jag mycket ledsen därför att det regnade ute och jag blev blöt.  Sen ville jag gå ut igen men jag ville inte bli blöt"

torsdag 4 september 2014

Sov gott kära Annika

Käraste Annika.
Jag kom nys hemifrån en vän, och för just en timme sen sa jag att jag ville åka och hälsa på dig men att jag inte trodde jag klarar köra själv hela vägen. Och jag undrade om vi skulle åka tillsammans nån gång snart. När jag satte mig vid datorn läste jag att änglarna har kommit och hämtat dig.
 
Jag finner inga ord för att utrycka min sorg och vad jag känner för dig och din familj.
Som du har kämpat Annika. Nu känner du ingen smärta.
Sov gott vännen.
Mina tankar är med din man och era barn.
Jag kommer aldrig att glömma dig.
 
 
Annikas blogg